TUSEN TANKAR
Har så mycket i huvudet nu när jag har utrymme att tänka själv igen.
Vill jag ens leva? Vad är fel med mig?
Hur blir det imorgon om jag skriver ut mig? Ska mina anhöriga "vakta" mig då?
Jag kan bara inte stanna här frivilligt, hör röster och får meddelanden om uppdrag jag har. Saker jag måste göra.
Dessutom känner jag inte mig sjuk.
Allt är bara så förvirrat nu. Jag vet inte vad som händer. Vet inte hur jag ska be personalen om stöd, om de ens kan stötta mig. Jag litar ju fortfarande inte på dem helt.