akutpsykbryt

Är inte alls bekväm just nu.. vänder och vrider mig i någon sorts mellanvärld där jag måste tvivla på allt. 

Sitter mest på mitt rum för att undvika människorna på avdelningen. Försökte äta i köket men det gick inte, rösterna jagar mig. Jag fattar ingenting. 

Allt är så förvirrande just nu. Kroppen är ur balans för mitt medicinintag idag har varit lite halvdåligt, inte samma tider som vanligt. 

Varje gång det knackar på dörren får jag panik, vet inte varför. Det är ju bara personalen som vill något. Men jag glömmer liksom var jag är. 

 

Sitter och är nervös, har en känsla av att jag måste berätta allt som händer nu pga utredningen så de inte får fel för sig. Men jag är inte så bra på att ta tag i någon av personalen och be om att få prata lite. Sen är personalen rätt upptagna också så ja. Förhoppningsvis får jag ett samtal med läkaren eller psykologen på måndag och kan berätta om helgen och hur jag tänker nu. 

 

Det är verkligen skitjobbigt att inte ha koll på verkligheten. Har så starka misstankar och känslor, som andra säger inte ska finnas där. För det är en sjukdom.