akutpsykbryt

Ligger och funderar på det här med ECT.

Kanske är det värt att testa, men jag har så svårt för att låta mig bli sövd.. och sen är det ju biverkningarna. Det känns som att gör man det så gör man verkligen det och man kan inte ångra sig. Jag som är så fruktansvärt ambivalent vill ju helst kunna ångra mig. 

Jag sa iallafall att jag ska fundera på saken och det ska jag verkligen göra. 

 

Sen tänker jag på det här han sa om att det kan vara en depression som ligger bakom allt. Tänk om det är så enkelt att om jag blir av med den depressionen slipper jag fler sjukdomsskov? Hade man varit hundra på att jag är deprimerad hade jag nog haft lättare att gå med på ECT-behandling men nu känns det mest som en chansning. 

Kanske, kanske inte. Jag har ätit antidepressiva mediciner i tio år. Kan det vara så att min sertralin tillsammans med lamotrigin "maskerar" en depression? Jag har inte en aning. 

 

Just nu känner jag ju mig deppig men det beror väl mycket på att jag nyss kommit ur en psykos och har tappat en månad. Det är lite svårt att förhålla sig till. Försöker verkligen tänka positivt och ta det lugnt men det är inte det lättaste. Har en liten "deadline" för hur länge jag kan ligga här. Jag måste vara härifrån den 25e december senast pga en omständighet som även den är stressande. Måste ta upp det med läkaren och höra om han tror det är möjligt.. det är ju inte jag som bestämmer det. 

 

Imorgon ska jag till förvaltningsrätten på morgonen och beslut ska fattas kring mitt Lpt. Det kommer bli förlängt, inga konstigheter. Men det ska bli skönt att ha det överstökat.