ETT INLÄGG
Vill skriva ett inlägg men jag vet inte vad jag vill skriva om.
Läkaren fortsätter trappa ut temesta (lugnande) men det känns helt okej. Jag är ganska orolig och en aning ångestfylld men det är ingenting mot hur det va tidigare när jag varvade upp och blev rejält orolig utan lugnande medicin. Sen antar jag att uttrappning av zyprexa och abilify väntar, kanske byte av antidepressiv medicin också om jag förstod det rätt när jag pratade med läkaren.
Mycket har rättat till sig, jag är klar i huvudet och minns saker bättre.
Det är den där depressionen som håller i sig. Det är som att stå bredvid och se sig själv falla neråt utan att kunna göra något, trots att jag försöker allt vad jag kan. Minnena från psykosen finns kvar och kommer nog inte försvinna, möjligtvis blekna. Det är väl en av anledningarna till att jag känner mig nere nu.. jobbigt att tänka på hur borta jag varit. Jag minns väldigt lite av konversationer jag haft och med vem, vad folk sagt och vad jag sagt. Sen är ju tidsperspektivet helt galet, när jag varit här 4 veckor trodde jag att jag varit här över helgen typ.
Idag har jag sovit lite på dagen faktiskt, något jag inte gjort sen jag kom. Har mest blivit orolig av att ligga i sängen tidigare men idag gick jag och la mig utan att få panik. Dumt att sova på dagen egentligen men jag va så sjukt trött.
Försöker åka härifrån lite varje dag nu.. byta miljö. Har fortfarande bara 30 min x 2 ensam men 4 timmar med anhörig. I helgen hade jag heldagspermission (8 timmar) så det får jag nog denna helgen också, kanske till och med nattpermission. Men då måste jag ju prata med läkaren först och det har jag inte hört något om att jag ska. Sånt kan förstås komma när som helst med 10 minuters varsel.
Dags att dricka kaffe för 5836e gången idag.