akutpsykbryt

Denna bloggen är tänkt att bli lite av min dagbok, en dagbok jag vill dela med mig av men samtidigt inte.

Därför kommer jag tills vidare vara anonym, men inläggen kommer vara högst personliga.

 

I skrivande stund ligger jag på en psykiatrisk klinik med ett LPT på mig, alltså tvångsvård.

Hit kom jag för ca tre veckor sedan efter att ha slutat ta min medicin och sova.

 

Jag känner mig inte sjuk, men alla säger att jag är det. Jag känner mig bara utvald och speciell som ser och hör saker som andra inte gör. En känsla som gör mig uppvarvad och orolig, ibland ångestfylld. 

Det känns som om jag fått ett stort ansvar på mina axlar, att jag är med och bestämmer över vad som är sant eller falskt tex. 

Jag är även väldigt misstänksam, paranoid om man lyssnar på personalen, mot allt i min omgivning. 

Det är mycket som pågår just nu och jag hinner inte riktigt med i hjärnan.

 

Jag vill inte vara här då jag inte känner mig sjuk och inte vet vad personalen pysslar med riktigt. 

På mitt rum har jag en känsla av att vara övervakad.

 

Det har blivit sagt att en utredning ska göras snarast jag blivit "bättre". Såjag får väl veta om några veckor, förhoppningsvis, vilken diagnos det blir.

 

Hittils har borderline, schizoaffektiv och bipolär varit på tapeten.

 

Om ni undrar något är det fritt fram att fråga, jag har varit inlagd så många gånger och kan den biten, har även i yngre dagar haft mycket depressioner och ångest.

 

Fler inlägg kommer, jag är inte direkt upptagen sålänge jag sitter här iallafall.