MER HISTORIA
Ja.. Jag tar vid där jag slutade.
Min första gång på vuxenpsyk kändes som semester, jag blev ju inte ens visiterad och fick lov att ha mina skor?!
Minns inte mycket mer än att jag va väldigt ambivalent och ville skriva ut mig samtidigt som jag behövde hjälp.
Efter den gången, i början på 2009, har det gått max 1 år mellan mina inläggningar, vanligtvis 6-8 månader. Jag gick på dagsjukvård och det flöt på helt okej tyckte jag.
Någonstans runt 2010 började jag höra röster och känna konstiga känslor, få in andras tankar i mitt huvud etc.
Då slussades jag efter en period på sjukhus vidare till en psykosrehabiliteringsenhet. Där hade jag kontinuerlig kontakt fram tills att jag flyttade år 2011 och fick nya kontakter, då inom allmänpsykiatrin.
Efter ett ganska bra tag där blev jag slussad till psykosavdelningen, där var jag inneliggande med lpt sammanlagt 4 månader år 2013. Avdelningens överläkare satte diagnosen schizoaffektiv.
Jag bestämde mig senare år 2013 för att flytta tillbaka till mitt gamla landsting och fick då komma tillbaka till psykosrehabiliteringsenheten där. I november blev jag åter inlagd, även denna gången med lpt på en psykosavdelning. Fortfarande kunde ingen läkare riktigt bestämma sig för vad felet med mig var. Det va en tumultartad inläggning då jag hade mycket känslor och blev delvis utnyttjad av en annan patient.
Efter ca 6 veckor fick jag komma hem.
Kontakten på psykosrehab fortsatte men i mars blev jag återigen så dålig att jag fick läggas in under lpt.
Jag kommer inte ihåg så jättemycket från den inläggningen.
En månad var jag där.
Sen har det gått bra över sommaren, jag har haft kul och har varit en frisk normal tjej.
Sen kom stressen och jag började hoppa över mina mediciner. Till slut ville jag inte ta dem för jag va övertygad om att de skulle döda mig eller förstöra något så det gick att läsa mina tankar. Detta håller fortfarande i sig och jag kan inte till 100% veta om det är sant.
och här är jag nu, ännu en gång vidareslussad, denna gången till en allmän avdelning.
Vad som kommer hända vet jag inte alls, jag vill bara få den här utredningen avklarad så jag kan få det svart på vitt. Efter tio år är det hög tid.