LITE HISTORIA

Tänkte dela med mig lite av min historia.
 
Jag hade en fantastisk barndom och uppväxt, världens bästa föräldrar och en urgullig lillasyster.
När jag va 10 år märktes min psykiska ohälsa för första gången, jag fick "skolfobi" och hade mycket ångest. Detta höll i sig i lite mer än en termin men ordnade sedan upp sig.
 
Vid 14 års ålder kom ohälsan tillbaka, denna gången med full kraft och jag hade massor av ångest utan anledning, slutade gå till skolan och fick hemundervisning då jag inte klarade att vistas bland så många människor.
Jag blev deprimerad och hade ständigt känslan av att jag gjorde någonting fel, att jag va orsaken till allt ont.
Mina fantastiska föräldrar gjorde verkligen ALLT för mig, för att jag skulle klara mig igenom dagarna.
Vid 14-15 års åldern började jag skada mig själv, det va populärt och skulle hjälpa mot ångest. Det hjälpte inte mig alls så det la jag ner ganska fort, tyvärr finns ju ärren kvar än idag.
 
Min första inläggning på en BUP avdelning kom när jag va 14 år, jag vägrade äta medicinerna och de ansåg mig farlig för mig själv. Efter det kom många inläggningar och jag hade perioder jag måddeväldigt dåligt. Jag blev även ibland paranoid och trodde jag såg saker som inte fanns osv. Blev rädd för det mesta, även småsaker.
 
När jag fyllde 15 fick jag livet tillbaka, jag mådde hyfsat och snart gick det flera månader mellan gångerna jag va deprimerad med ångest. Vid 16-17 års åldern fungerade jag helt normalt, jag gick på gymnasiet och hade vänner samt min hund som betyder väldigt mycket. Det va en bra tid som jag alltid kommer se tillbaka på med glädje.
Efter 1,5 termin hoppade jag av gymnasiet och flyttade till Stockholm. Där bodde och jobbade jag i ca 3 månader innan jag började dala i mitt mående. Jag flyttade hem till min mamma och blev inlagd för första gången på ca 3 år. Jag hade hunnit fylla 18 så denna gången blev det på vuxenpsyk.
 
Nu har jag skrivit tillräckligt för denna gången, jag fortsätter berätta efterhand. 
 
Kram till er som läser, hoppas allt är bra. 
Allmänt, Psyk | |
#1 - - Nahla:

Har du fått någon diagnos? Har du schizofreni?

Svar: Nä, jag har inte någon riktig diagnos. Det har pendlat mellan schizoaffektiv, borderline och bipolär. Men jag har aldrig varit manisk riktigt, hypoman på sin höjd. Men jag väntar på utredning nu så förhoppningsvis vet jag snart..
Suzylee Bumblebee

#2 - - Anonym:

Vad är schizoaffektiv?

Svar: Schizoaffektiv är när man både har en affektiv störning och schizofreni-symtom samtidigt. Hos mig, om de kommer fram till att det är rätt diagnos, så uppträder det i skov där jag är både deprimerad och har psykossymtom. Denna gången har jag inte varit deprimerad så jag är väldigt förvirrad men glad att de ska utreda saken.
Suzylee Bumblebee

Upp