KOM PÅ EN SAK
Jag kom på en sak att skriva om!
Jag är intresserad av att veta om man kan märka på barn att de tex löper större risk att drabbas av tex schizofreni.
Jag vet att borderline kan visa sig väldigt tidigt och det är antagligen därför jag har den diagnosen, varit sjuk sen jag va väldigt ung. Borderline vet jag också att man kan utveckla om uppväxten varit störd på något vis, tror jag läst det. Men min uppväxt va absolut inte störd utan hur bra som helst.. jag förstår verkligen inte varför jag blivit sjuk.
Sen jag fått tillbaka lite av mina tankar har ångesten ökat, jag tänker på min familj och hur de har det. Jag tänker på hur jag måste ha framstått, tänk om de blev rädda för mig?
Jag gjorde inget dumt men jag har försökt övertyga dem om att de inte har blivit utvalda som jag till att förstå allt som händer. Höra röster och se folks riktiga ansikten ändras framför mina ögon.
Usch, jag vill bara be om ursäkt för att det blev såhär och att det drabbar min familj.
Tror jag ligger i riskzonen att gå ner i en depression nu.
Jag orkar inte mer, hjärnan går redan på högvarv och om jag blir deprimerad vet jag inte vad jag tar mig till.
Undrar om det har något med diagnosen schizoaffektiv att göra? Men borde inte depressionen komma samtidigt som de andra symtomen då? Jag har haft det på detta viset i ca en månad och först nu känner jag att jag kan tänka själv. Innan den månaden så va det en månad då det kröp sig på, jag missade medicin och isolerade mig. Började höra lite röster, kände mig förföljd och övervakad. Blev rädd för allting. Kan det ha varit en pre-psykos? Om det nu är så att jag är/var psykotisk vilket jag inte riktigt köper men jag kan förstå deras tankesätt nät de säger att jag är det. De har ju inte blivit utvalda och vet inte så mycket, så de försöker medicinera bort mig.
Nu är jag mest rädd för att bli deprimerad. Men även rädd för de bisarra tankarna som planterats i min hjärna, dock försvinner de mer och mer och jag kan tänka klarare.
Jag är så kluven, vem ska jag lyssna på? De rösterna som bara jag hör eller på familj och personal? Kan jag lita på någon? Livet är inte så kul just nu. Jag saknar mina närstående och vill vara hemma.. att baka någonting brukar hjälpa mig att släppa lite på det som finns i hjärnan. Även att rita, men det gör jag här också.
Men nu är det kaos. Mina egna tankar är lite svåra att urskilja fortfarande men det går bättre.